Pråliga casinologgor, over-the-top åttiotalsestetik och blinkande skyltar över billiga snabbmatshak – neonfärger väcker många känslor. Underligt nog kan de fortfarande väcka associationer om framtid, över ett sekel efter att de började användas.
Hur funkar en traditionell neonskylt?
Principen bakom en neonskylt är enkel: Ett glasrör fyllt med en gas som avger ljus när röret elektrifieras. Uppkomsten är intimt förknippad med upptäckandet av själva grundämnet neon. Det var 1898 som de brittiska vetenkapsmännen William Ramsay och Morris W. Travers lyckades utvinna rent neon ur atmosfären. För att undersöka ämnets egenskaper använde de sig av just ett elektrifierat glasrör. Även om det var känt att gaser kunde avge ljus under dylika förhållanden var resultatet ändå oväntat: Röret lyste upp i ett klarrött sken, vars nyans var “en syn man aldrig glömmer”, som Travers senare skulle skriva.
Ordet “neonskylt” är egentligen inte helt korrekt. De olika fluorescerande nyanserna som ofta kallas “neonfärger” fås nämligen av flera olika gaser. Ren neongas inuti ett elektrifierat glasrör lyser endast med den röda färg som Travers och Ramsay såg. En blandning av argon och kvicksilver lyser sedan i blåa nyanser – och så vidare. Ibland använde de tidiga skylttillverkarna sig också av ett lyspulver för att färga själva glaset. Sådana lösningar var ofta varken miljövänliga eller hälsosamma. Lyspulvret kunde nämligen bestå av arsenik.
Framtidsdrömmar – de första neonskyltarna
Man kan knappast överskatta den uppmärksamhet neonskyltar måste ha väckt, i en tid då glödlampan bara var några decennier gammal. Elektrifieringsprocessen av samhället var ännu i sin linda; för de flesta stadsbor var det fortfarande ett färskt minne hur gatornas gaslampor om kvällarna tändes av speciella lampmän. Den första neonskylten lyste sedan 1912 ovanför en frisörfirma i Paris. Först 1923 sken den första i USA – en reklamskylt för bilmärket Packard. I Sverige kom den första neonskylten ett år senare, då för att marknadsföra Dagens Nyheter i ett skyltfönster vid Stureplan i Stockholm.
Efter de första röda skyltarna kom snart skyltar i alla möjliga färger – helt nya färger, tycktes det som, skimrande på ett sätt som inte hade någon förlaga i naturligt ljus. Neon blev på så sätt snabbt en sinnebild för den moderna teknikens möjligheter att förändra människans levnadsvillkor från grunden. Under 1900-talets första hälft lyste framtiden helt enkelt i neon.
Efter storhetstiden – skyltarna frodas i Las Vegas
På det glada 20-talet blev neonskyltarna allt vanligare i de europeiska och amerikanska storstäderna. Den amerikanska depressionen, som under 30-talet spred sig även till Europa, påverkade inte populariteten nämnvärt. I synnerhet Times Square i New York blev då berömt för sitt hav av neonskyltar. När andra världskriget bröt ut avstannade dock skyltarnas expansion, i synnerhet eftersom många europeiska städer i skydd mot bombräder låg mörklagda om kvällarna. Efter krigets förödande år blev billigare och mer hållbara plastskyltar allt mer populära. Neonskyltarnas storhetstid var därmed förbi.
På två ställen gick dock utvecklingen åt motsatt håll – Japan och den amerikanska spelmetropolen Las Vegas. Även på dessa platser skulle de traditionella neonskyltarna småningom ersättas av moderna plastalternativ, men långt in på 60-talet var de regelrätta neonskyltarna av glas fortfarande dominerande. I synnerhet i Las Vegas har neonskyltar kommit att betraktas som en del av stadens kulturarv. 1996 grundade man till exempel The Neon Museum, som ursprungligen var ett sätt att rädda neonskyltarna från deras undergång. Ännu idag associerar man ofta neonskyltar med just casinon. Även många moderna nätcasinon, som för en helt digital tillvaro i cybervärlden, har loggor som är inspirerade av neonskyltarnas estetik.
Vissa exemplar finns fortfarande kvar
Den estetik som neonskyltarna en gång stod för lever fortfarande kvar i våra samhällens gatubilder. Det vi förknippar med neonljus kommer idag dock sällan från glasrör fyllda med gaser. Då och då stöter man ändå på ett gammalt skyltexemplar. En av de äldsta neonskyltarna i Sverige som fortfarande är i bruk finns på Västerhuset i Jönköpning. Skylten som helt enkelt bär texten “Västerhuset” togs i bruk redan 1941. Ifall du någon gång står under en sådan skylt ska du studera undersidan. Ibland kan man nämligen se kvicksilverdroppar i bottnen.
Även om neonskimmer har förtrollat mänskligheten i ett helt sekel – och även om regelrätta neonskyltar idag sällan används – fortsätter neonfärgerna att utöva sin lockelse. De bjärta neonkulörerna gör då och då sin comeback i design och popestetik, ofta när man vill väcka retrofuturistiska associationer. Åttiotalets och det tidiga nittiotalets frosseri i skärande neon är ett utmärkt exempel, som påverkar många estetiska uttryck ännu idag. Neonfärgers nästan övernaturliga skimmer väcker nämligen fortfarande känslan av framtid, snart ett sekel efter att deras första storhetstid var förbi.
