Jodå, så är det. Och precis som vi alltid har sagt så kan detta språkfenomen vara förödande för ett företags trovärdighet. Tänk att du ska låna pengar till exempel och du får kontakt med en handläggare som särskriver i mejlen, skulle du göra affärer med hen då? Knappast. Nej, när det gäller en sak som att exempelvis låna pengar till företag – då gäller det att alla bitar är på plats, även det språkliga. Livet är ju mer än bara siffror.
När vi skrev boken Skum kanin med ananassmak försökte vi besvara frågan “Varför gör särskrivningar så ont?”. Det här kom vi fram till.
Särskrivningarna breder ut sig alltmer. Förståsigpåarna skyller på flera olika saker. Dels pratar man om ett anglosaxiskt inflytande – i engelskan är det betydligt vanligare att man skriver isär ord.
Man skyller också på det faktum att text allt oftare används som grafiska element, i till exempel logotyper där man inte gärna vill ha med fula bindestreck som stör det visuella intrycket.
Men samtidigt som särskrivningarna blir allt vanligare, växer en slags motståndsrörelse fram. En hord av arga snapphanar, som i helig vrede tar strid mot Prins Korv, Drottning Sylt och deras osammanhängande anhang.
Hur kommer detta sig? Vissa förstår inte problemet alls, för andra är det som att få ett glödande järn uppstucket någonstans där solen inte skiner.
Den kända journalisten Fredrik Strage, till exempel. I en krönika i Dagens Nyheter i februari 2012 beskriver han särskrivningarna som ”… ett lingvistiskt virus, som fräter sönder vårt språk”.
Facebookgruppen Sverige mot Särskrivning har i skrivande stund 65 000 medlemmar. När vi frågade dem varför de retar sig på särskrivningarna, fick vi snabbt närmare 500 kommentarer. Och de absolut vanligaste svaren är att det är ”fel” eller ”fult.
Det tycks helt enkelt inte finnas någon mer djuplodande filosofisk förklaring till särskrivningshatet. Det är bara irriterande. Och ibland ganska roligt.
Några kommentarer om särskrivningar, direkt från Sverige mot särskrivning.
”Särskrivning är nästan lika fult som vindkraftverk. Och lika störande!”
”Särskrivningar förstör svenskans unika språkmelodi, som är en av de vackraste och mest särpräglande egenskaperna hos det svenska språket. Drottninggatan har inte samma melodi som Drottning gatan, sjuksyster har inte samma melodi som sjuk syster. I engelskan kan man ha särskrivningar, eftersom de inte påverkar språkmelodin. I svenskan blir det som att spela fel i en melodi, vilket naturligtvis är oerhört irriterande och upprörande för åhöraren (det vill säga läsaren: när man läser en text hör man ju det man läser inne i huvudet).”
”Särskrivna ord blir detsamma som att bitvis ha sand på en skridskobana!”
”Det är så fantastiskt enkelt att bara låta bli att göra mellanrum. Stava är svårt. Att följa regeln att typ alla ord är hopskrivna borde vara enkelt.”
”För många som gått i särskola? (förlåt, sär skola).”